söndag 30 juni 2019

Om sockenbibliotekens skiftande ansikten

Sockenbiblioteket i Säby - till stora delar sammanställt på 1870-talet.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit om sockenbiblioteken som har bevarats på flera platser runt om i stiftet. Jag nämnde bland annat hur bibliotekens sammansättning speglar deras roll och betydelse i 1800-talets svenska bondesamhälle, och hur denna roll förändrades över tid. En samling böcker som i sig inte har något större ekonomiskt värde, kan alltså utgöra en kvarleva från en tid då biblioteken - tillsammans med andra sociala och kulturella funktioner som tidigare legat hos socknen, och därmed i grunden hos den gudstjänstfirande lokalförsamlingen - successivt togs över av det framväxande civilsamhället, och i än högre grad av de världsliga kommunerna efter 1860-talets reformer av lokalförvaltningen.

Även i andra sammanhang har jag diskuterat sockenbibliotekens innehåll och sammansättning, och jag har då poängterat att de oftast inte ser ut som vi förväntar oss. Det finns en svårutrotad bild av 1800-talets Sverige som ett inskränkt, bakåtsträvande samhälle, där utbildning och förkovran inom bonde- och arbetarklassen skulle hållas på ett absolut minimum. Där över- och medelklassen skulle ges klassisk bildning och vetenskaplig skolning, fick bönder och arbetare hålla till godo med rudimentära kunskaper i läsning och räkning, fäderneslandets historia och katekesen. Så ser den övergripande bilden ut, också om vi ser till de kurser i utbildningshistoria (och därtill hörde kurslitteratur) som de flesta blivande lärare i Sverige får ta del av.
Ett typexempel på titel ur Ekeby sockenbibliotek: litteratur till kristen uppbyggelse.
I vissa fall kan sockenbiblioteken bekräfta bilden, åtminstone vid en första anblick. Om vi tar Ekeby kyrka som exempel så kan vi se att det rätt omfattande sockenbiblioteket visar upp en hög frekvens av uppbyggelselitteratur, biblisk historia och kateketik från 1800-talets mitt. Återkommande titlar, som dessutom finns i flera exemplar i flera upplagor, är Johann Arndts Paradis lustgård och Om en sann kristendom, samt Johan Philip Fresenius Skriftemåls- och kommunionsbok. Av skönlitteratur, naturvetenskap och folkupplysning finns i stort sett ingenting.

Sammansättningen gör det lätt att tänka att detta är vad prästerna och sockenstämman i Ekeby ville låta sockenborna ta del av i fråga om läsning. Samlingen tycks säga att vetenskap och populära romaner icke gjorde sig besvär bland bönderna i Ekeby. Men det är alls inte säkert att de bevarade böckerna ger hela bilden. Det är snarare högst troligt att böckerna i kyrkan var de som blev över när sockenbiblioteket ombildades till folkbibliotek, och att de mer intressanta volymerna kan ha hamnat i biblioteket i Boxholm när det blev municipalsamhälle i början av 1900-talet.

I vilket fall som helst är sockenbiblioteket i Ekeby otypiskt i sin enahanda sammansättning. Det typiska är att titlarna skiftar, även om det finns vissa inslag som ofta återkommer. Fryxell och Geijer dominerar historieämnet när det gäller svensk historia (när det gäller världshistoria och andra länder är bilden betydligt mer sammansatt). Läroböcker och katekeser är vanliga, vilket visar att socknens boksamling ofta tjänade som skolbibliotek, liksom kvartalstidskriften Läsning för folket som visar på ambitionen att låta biblioteken tjäna som centra för folkupplysning.

Men i övrigt skiftar innehållet, ofta beroende på när, hur och på vems initiativ biblioteken inrättats. Ofta var den lokala församlingsprästen en drivande kraft, men det fanns också privatpersoner som donerade böcker, och ibland hela boksamlingar till sockenbiblioteken. I posten om hur Den siste mohikanen hamnat i sockenbiblioteket i Gladhammar nämnde jag Emil Keys donation, men bland dedikationerna finns också andra namn, som visar att just detta bibliotek har haft fler välgörare.  

Ett exempel på hur en donator kan sätta sin prägel på en hel boksamling återfinns i Vifolka församling, där ett bevarat sockenbibliotek innehåller påfallande många geografiska verk och reseskildringar från tidigt 1800-tal - en del av dem rätt sällsynta. Bland böckerna märks titlar som Egypten i historiskt, geographiskt, physicaliskt, vetenskapligt, artistiskt, naturhistoriskt, mercantiliskt, religiöst, moraliskt och politiskt hänseende av Johan Adam Bergk, utgiven vid sekelskiftet 1800, London och engelska nationen av I. L. Ferri de S:t Constant från 1808, och Bref om de Förenta staterna, författade under en resa till Amerika, av Axel Klinkowström från 1824
J. HaafnerLandresa längs med Orixas och Koromandels Kuster (1810), med Fredrik Funcks namnteckning.
Förekomsten av geografiska böcker är i vilket fall så hög att det knappast kan vara en slump; rimligen speglar volymerna ett intresse hos en boksamlare.  I detta fall finns också en tydlig proveniens, då en namnteckning på försättsbladen vittnar om att de flesta av böckerna en gång har ägts av juristen, godsägaren, bibliofilen och filantropen Fredrik Jakob Funck (1778-1864).
Bok ur Funcks samling, i sockenbiblio-
tekets ägo sedan 1862 ...
Att donera böcker låg helt i linje med Funcks övriga verksamhet, i det att han gjort sig känd som "grundläggaren och upphofvet till en mängd institutioner, då för tiden nya, såsom sockenskolor, sockenbibliotek, hushållsföreningar, sparbanker, m. m." (Svenskt biografiskt handlexikon). Att böckerna hamnat i Vifolka under Funcks livstid är troligt: i ett fall finns en datering som visar att boken införlivats i sockenbiblioteket 1862.


... och försedd med C. M. N. Palmquists 
namnteckning 
Men i fallet i Vifolka är det osäkert om donationen gått direkt genom Funck, som framför allt var verksam i östra Östergötland, runt Norrköping och Vikbolandet. I samma volym, som innehåller en handbok i hushållsekonomi från mitten av 1700-talet, finns också en annan ägaranteckning: "Palmquist", vilket troligen syftar på friherre Carl Magnus Napoleon Palmqvist (1804-82), som var innehavare av fyra gårdar i Vifolka härad. Den kombinerade proveniensen gör det troligt att det var genom Palmquist som Funcks böcker donerades till sockenbiblioteket. Men likafullt har Funcks bibliofila intressen - och tydligen också hans intresse för geografi och reselitteratur - satt sin prägel på de böcker som fanns tillgängliga för läsning i en liten socken på den östgötska landsbygden.

Sedan är det en annan fråga i hur hög grad just de här böckerna faktiskt lästes: de flesta av dem är ovanligt välhållna för att ha ingått i ett sockenbibliotek. Läroböckerna och årgångarna av Läsning för folket brukar i allmänhet vara betydligt mer tummade och slitna.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar