Det småländska tvillingmysteriet

Lika som bär: två volymer av Luthers skrifter,

bundna 1560 på uppdrag av "I V D S" ...

... men funna i två helt olika småländska 

församlingar.

"Hata slumpen" brukar Leif GW Persson säga när han vill förklara hur bra polisarbete går till. Det vill säga: det finns alltid en orsak till att saker ser ut som de gör, och om två saker verkar ha samband med varandra, så existerar troligen också detta samband. Problemet är att fylla kunskapsluckorna när kopplingen inte kan dokumenteras.

Detta problem har jag själv råkat ut för när jag i två helt olika småländska församlingar hittade tyska 1500-talsvolymer, bundna samma år i identiska band, på uppdrag av en och samma person.

Det rör sig om fjärde och tionde delen av en Wittenbergutgåva av Luthers samlade verk, tryckt 1553 respektive 1558. De har troligen bundits i Tyskland, i ljusa, blindpressade skinnband, med bilder av Luther och Melanchton i pärmens medaljonger. På båda volymerna står årtalet 1560 och ett pärmexlibris med initialerna IVDS.

Den första uppgiften blir att försöka ta reda på proveniensen - vem eller vilka döljer sig bakom initialerna?

Redan här har jag gått bet: inget av de referensverk som jag lyckats gräva fram har gett mig någon ledning, och slagningar på nätet har varit resultatlösa. Att det rör sig om en någorlunda inflytelserik person kan vi nästan ta för givet. Vem som helst hade inte råd eller möjlighet att beställa ett, än mindre två sådana här praktband. Rimligen kan det också ha funnits minst åtta andra volymer i samma utgåva, bundna i likadana band, så det rör sig troligen om en person med resurser.

Luther på främre pärmen ...

En lös tanke var att det skulle kunna röra sig om Johann Wilhelm av Sachsen-Weimar (utläst Ioannes Vvilhelmus Dux Saxoniae), men det finns få uppgifter om dennes bibliotek i den biografiska litteraturen, och inga uppgifter alls om att delar av detta bibliotek skulle ha hamnat i Sverige som krigsbyte eller liknande. Otto Walde, som borde vetat om så skett, nämner inget om det i sin avhandling om stormaktstidens litterära krigsbyten. Tills vidare får personen eller personerna bakom banden alltså förbli anonyma.

... och Melanchton på den bakre.

Den andra uppgiften är att förklara hur volymerna, som uppenbarligen har samma ursprung, har separerats från varandra och hamnat i två helt olika församlingsarkiv. Och återigen saknas dokumentationen och kunskapen, vilket i stort sett omöjliggör alla försök att reda ut hur det har gått till. I ena fallet finns en gåvoanteckning: volymen har skänkts till församlingen av tre syskon i början av 1960-talet, i tron att det rört sig om en bibel. Men vilka dessa syskon var är det ingen bland dem jag talat med som vet. I det andra fallet finns ingen tillgänglig dokumentation alls. Den kunskap som funnits har försvunnit i takt med pensionsavgångar och dödsfall bland personal, kyrkvärdar och engagerade församlingsmedlemmar. 

Sensmoralen i berättelsen om mitt än så länge misslyckade försök att lösa det småländska tvillingmysteriet är alltså denna, riktad till församlingarna: se till att i möjligaste mån dokumentera de kyrkoantikvariska samlingarna, och se till att dokumentationen går att leta fram vid behov. Arkivera digitalt och i pappersform, och se gärna till att kopior av dokumentationen finns tillgänglig tillsammans med det aktuella föremålet. I annat fall kommer samlingarna fortsätta att te sig som mer eller mindre slumpmässiga, och en väsentlig del av deras kulturhistoriska värde kommer därmed att försvinna.

Om böckers värde III

I det jubileumsavsnitt som inledde den trettionde säsongen av Antikrundan (ca 49,50 minuter in i programmet), dök det upp en gammal bekant. I en återblick från besöket i Jönköping 2014 värderade Torgny Schunnesson en liten oansenlig volym som köpts för sjuttiofem kronor, och som jag stött på flera gånger under mina inventeringar.

Det som skymtade förbi i rutan var Svenska lafvarnas färghistoria, eller Sättet att använda dem till färgning och annan hushållsnytta, utgiven av Johan Peter Westring 1805, och den är ett bra exempel på vad som kan göra en bok till en dyrgrip, trots att den inte ser mycket ut för världen.

Inför den förvånade ägaren värderade Schunnesson boken till 30 000 kronor, och han betonade att det som gör den värdefull är att den är extremt sällsynt. Men där finns också andra faktorer som inte nämndes, eller som kanske snarare klippts bort i inslaget, och som gör just denna volym eftertraktad bland boksamlare.

För det första är det en bok i ett ämne som tangerar gränsen till naturvetenskapen. Westring var läkare och naturforskare som bland annat hade studerat under Carl von Linné i Uppsala - visserligen under dennes sista tid, och det var knappast frågan om något aktivt mentorskap, men det är ändå tillräckligt för att Westring ska kunna sättas i samband med den svenska naturvetenskapens blomstringstid under 1700-talets senare hälft.

Det står också klart att även om boken i första hand handlar om den ekonomiska nytta som färgutvinning ur lavar kan ha, så bygger den på vetenskapligt genomförda studier.

För det andra är det en illustrerad volym med planscher. Små, visserligen, och de ryms på de ordinarie trycksidorna, men boksamlare tenderar likt barn att uppskatta om böcker är illustrerade.

Handkolorerade färgexempel.

För det tredje: dessa illustrationer, som alltså ingår i en bok om färgframställning, och som är tänkta att ge exempel på färgnyanser, är handkolorerade. Det ligger med andra ord ett minutiöst arbete bakom varje enskilt exemplar av denna bok, och den bör gissningsvis ha varit förhållandevis exklusiv redan när den kom ut.

I sammanhanget är det intressant att jämföra Westrings bok med ett annat verk, som på ytan kan tyckas kvala in i samma kategori, men som går att komma över för ett par hundralappar på antikvariat, nämligen Israel Adolf Ströms Handbok för skogshushållare från 1830.

Denna bok handlar också om hur naturresurser kan användas till största möjliga ekonomiska nytta, och den bygger liksom Westrings bok på vetenskapliga landvinningar i samtiden. Även här finns planscher - främst av verktyg att använda i skogsbruket, men också en vackert kolorerad mall, som visar hur lantmäterikartor över skogsegendomar ska upprättas efter konstens alla regler och estetiska normer.

Men Israel Ström hade inte samma vetenskapliga skolning som Westring. Det han skrev var en praktisk handbok i skogsbruk, varken mer eller mindre, och de empiriska ambitioner som Westring hade med sitt arbete om färglavarna saknas i hög grad hos Ström.

Under de tjugofem år som skiljer de båda böckerna åt förändrades också bokbranschen. Vi ser en begynnande industrialisering, en större marknad med större upplagor, och nya tekniker - bland annat nya metoder för färgtryck. Kartmallen, som hade gjort volymen till en dyrgrip om den varit handkolorerad, är tryckt, och färgsättningen är gissningsvis gjord med någon form av kromoxylografi.

Israel Ströms kartmall - kulturhistoriskt intressant, men inte värdefull.

Den slutliga, och kanske avgörande skillnaden mellan böckerna är dock att Ströms handbok för skogshushållare är vanlig - ser vi till kyrkornas samlingar finns den i stort sett överallt, vilket beror på att det fanns direktiv från överheten att den skulle köpas in. Westrings bok om färglavarna är däremot sällsynt, precis som Schunnesson påpekade i Antikrundan.

Samtidigt är detta en sanning med modifikation. Den är sällsynt - på bokmarknaden. Däremot är den välkänd och finns på i stort sett varje forskningsbibliotek med självaktning. Efter att ha betat av dryga hälften av Linköpings stifts församlingar kan jag också konstatera att den är förhållandevis vanlig i de kyrkliga boksamlingarna. Om några av dessa exemplar plötsligt skulle dyka upp på bokmarknaden, så skulle förmodligen prisbilden förändras ganska snabbt.

Detta har för övrigt redan skett: sedan Antikrundan var i Jönköping har ett par exemplar varit ute för försäljning, och den värdering som gjordes 2014 står sig inte idag. På auktioner har jag sett den gå för runt 9-20 000 kronor, vilket är en rätt drastisk prisnedgång på fem års tid. Samtidigt får nog även det anses vara en bra slant för ett loppisfynd.