Om födelse och död

En liten sedel, bevarad mellan bladen på ett exemplar av Gezeliernas bibelverk ger en liten inblick i barnafödandets bistra realiteter i mitten av 1800-talet:

Gossebarnet Lars Olof Gillström föddes kl 8. Eftermidagen d. 22 och fick nödop genast döde den 23. kl 6 eftr midagen. Wanskapt i Händer och fötter men för övrigt skapad som Menniska. Som till bevis lämnas af Thorsås Ödejerde den 24:de Maji 1846. Maja Sophia Gabriels D:r/ Christina C.T.D. Tofves Dotter

Det rör sig alltså om ett intyg på att barnet, som troligen haft någon form av fosterskada, hade döpts innan det dog, trots att ingen präst närvarat.  Formaliteten i skrivelsen och det faktum att någon av de båda nämnda kvinnorna tycks ha förrättat nöddopet, vittnar om att åtminstone en av dem var en av överheten godkänd barnmorska, uppenbart van att föra pennan i liknande sammanhang. 

Att intyget nått sin adressat och fyllt sitt syfte visas inte enbart av det återfanns i det ofta nyttjade bibelverket, utan av en kort, nästan utplånad notering, sannolikt av kyrkoherdens hand: "anteckn bland födde". Trots sin korta levnad har alltså Lars Olof Gillströms namn förts in i kyrkoböckerna,

Epitafium över en avslutad bokinventering

Den sista bilden från den sista kyrkan som besökts under bokinventeringen i Växjö stift blev närapå ett stilleben över tidens gång, alltings förgänglighet och - för att bli lite prosaisk - svårigheten att hantera den ständigt växande mängden av tryckt text som samlats i kyrkorna under seklens gång. 

På en gammal likbår uppställd på en kyrkvind har någon, sannolikt för mycket länge sedan, slängt upp inaktuellt offentligt tryck i form av statistiska tabeller och riksdagsprotokoll. Bredvid står spadarna redo att gräva ner de multnande blad som tidens tand, fukt och oreglerat klimat bryter ner till grus och klutar, för att parafrasera skalden.

Just dessa trycksaker är kanske inte alldeles nödvändiga att rädda, men under de hittills genomförda bokinventeringarna har sällsynt tryck och handskrifter gång på gång påträffats i liknande tillstånd. Och, tänker jag, i den bästa av världar har kanske arbetet som lagts ner ändå bidragit till att uppmärksamma detta bortglömda kulturarv och outnyttjade källmaterial, och till att åtminstone delar av det kan räddas undan förgängelsen ytterligare några sekel.