torsdag 31 januari 2019

Det småländska tvillingmysteriet

Lika som bär: två volymer av Luthers skrifter,
bundna 1560 på uppdrag av "I V D S"
... men funna i två helt olika
småländska församlingar.
"Hata slumpen" brukar Leif GW Persson säga när han vill förklara hur bra polisarbete går till. Det vill säga: det finns alltid en orsak till att saker ser ut som de gör, och om två saker verkar ha samband med varandra, så existerar troligen också detta samband. Problemet är att fylla kunskapsluckorna när kopplingen inte kan dokumenteras.

Detta problem har jag själv råkat ut för när jag i två helt olika småländska församlingar hittade tyska 1500-talsvolymer, bundna samma år i identiska band, på uppdrag av en och samma person.

Luther ...
... och Melanchton.
Det rör sig om fjärde och tionde delen av en Wittenbergutgåva av Luthers samlade verk, tryckt 1553 respektive 1558. De har troligen bundits i Tyskland, i ljusa, blindpressade skinnband, med bilder av Luther och Melanchton i pärmens medaljonger. På båda volymerna står årtalet 1560 och ett pärmexlibris med initialerna IVDS.

Den första uppgiften blir att försöka ta reda på proveniensen - vem eller vilka döljer sig bakom initialerna?
Redan här har jag gått bet: inget av de referensverk som jag lyckats gräva fram har gett mig någon ledning, och slagningar på nätet har varit resultatlösa. Att det rör sig om en någorlunda inflytelserik person kan vi nästan ta för givet. Vem som helst hade inte råd eller möjlighet att beställa ett, än mindre två sådana här praktband. Rimligen kan det också ha funnits minst åtta andra volymer i samma utgåva, bundna i likadana band, så det rör sig troligen om en person med resurser.

En lös tanke var att det skulle kunna röra sig om Johann Wilhelm av Sachsen-Weimar (utläst Ioannes Vvilhelmus Dux Saxoniae), men det finns få uppgifter om dennes bibliotek i den biografiska litteraturen, och inga uppgifter alls om att delar av detta bibliotek skulle ha hamnat i Sverige som krigsbyte eller liknande. Otto Walde, som borde vetat om så skett, nämner inget om det i sin avhandling om stormaktstidens litterära krigsbyten. Tills vidare får personen eller personerna bakom banden alltså förbli anonyma.

Den andra uppgiften är att förklara hur volymerna, som uppenbarligen har samma ursprung, har separerats från varandra och hamnat i två helt olika församlingsarkiv. Och återigen saknas dokumentationen och kunskapen, vilket i stort sett omöjliggör alla försök att reda ut hur det har gått till. I ena fallet finns en gåvoanteckning: volymen har skänkts till församlingen av tre syskon i början av 1960-talet, i tron att det rört sig om en bibel. Men vilka dessa syskon var är det ingen bland dem jag talat med som vet. I det andra fallet finns ingen tillgänglig dokumentation alls. Den kunskap som funnits har försvunnit i takt med pensionsavgångar och dödsfall bland personal, kyrkvärdar och engagerade församlingsmedlemmar. 

Sensmoralen i berättelsen om mitt än så länge misslyckade försök att lösa det småländska tvillingmysteriet är alltså denna, riktad till församlingarna: se till att i möjligaste mån dokumentera de kyrkoantikvariska samlingarna, och se till att dokumentationen går att leta fram vid behov. Arkivera digitalt och i pappersform, och se gärna till att kopior av dokumentationen finns tillgänglig tillsammans med det aktuella föremålet. I annat fall kommer samlingarna fortsätta att te sig som mer eller mindre slumpmässiga, och en väsentlig del av deras kulturhistoriska värde kommer därmed att försvinna.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar