onsdag 13 mars 2019

Slumpens vägar

I posten om bokbandsarkeologi och fyndet i Norra Tjust som kastade ljus över 1500-talets bokmarknad, så påstod jag att det bara fanns ett bevarat exemplar av Laurentius Paulinus Gothus almanacka för 1592. Jag byggde detta påstående på den bästa av referenser: Isak Collijns Sveriges bibliografi intill år 1600. Men tydligen kan man inte ens lita på riksbibliotekarierna nuförtiden - eller så är Collijns bibliografi helt enkelt i behov av en uppdatering: till sina äldsta delar har den trots allt mer än nittio år på nacken. Av en ren slump har jag nämligen upptäckt att uppgiften är felaktig.
Almanacksutställning på Stockholms universitetsbibliotek
Häromdagen medverkade jag vid ett seminarium på Historiska institutionen i Stockholm, och eftersom jag hade tid över passade jag på att göra ett besök på universitetsbiblioteket. Av en händelse visade det sig att man där gjort en liten utställning med almanackor från bibliotekets samlingar, och eftersom jag själv forskat om 15- och 1600-talets almanackslitteratur kunde jag inte låta bli att kasta en blick. Och så plötsligt fick jag syn på den:
En gammal bekant dyker oväntat upp.
Den inledande irritationen över att jag haft fel gick snabbt över i nyfikenhet: tydligen ingår exemplaret i Kungliga Vetenskapsakademiens samling av almanackor, en samling som i likhet med KVA-bibliotekets övriga fjorton hyllkilometer finns deponerad på Stockholms universitetsbibliotek sedan början av 1980-talet. Hur Collijn kunnat missa den är oklart; i andra fall hänvisar han till KVA-biblioteket, så troligen var exemplaret okänt när bibliografin sammanställdes. Möjligen fanns det inte katalogiserat på 1920-talet, eller så kan det ha legat inkapslat i någon privatsamling och införlivats med KVA-biblioteket först efter att Collijn sammanställt sin bibliografi.

Uppdatering: Efter kontakt med samlingsenheten på Stockholms UB har det visat sig att Vetenskapsakademiens almanackssamling mycket riktigt inte är katalogiserad, och det tycks inte finnas någon dokumentation om hur samlingen kommit till, eller när. Det innebär alltså att det idag finns en betydande samling almanackor som de gamla bibliograferna inte alls kände till, vilket i sin tur betyder att det hypotetiskt kan finnas andra okända exemplar av tidiga svenska almanackor i KVA-samlingarnas gömmor.

Litteratur:
Collijn, Isak, Sveriges bibliografi intill år 1600, Svenska litteratursällsk., Uppsala, 1927-1938
Klemming, Gustaf Edvard & Eneström, Gustaf (red.), Sveriges kalendariska literatur. 1, Svenska almanachor, kalendrar och kalendariska skrifter intill 1749, Stockholm, 1878

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar