Tvillingmysteriet nära en lösning

Johann Wilhelms pärmexlibris med porträtt.. 

Foto: Herzogin Anna Amalia Bibliothek

Eller kanske inte. Jag vet fortfarande inte hur två identiska tyska bokband från 1560 hamnat i olika småländska församlingar. Men jag vet var de bundits, och vem bokbindaren var.

För att börja någonstans ville jag först utesluta möjligheten att initialerna IVDS som präntats på pärmarna avsåg hertig Johann Wilhelm av Sachsen-Weimar, och via slagningar på CERL Thesaurus kunde jag konstatera att delar av dennes boksamling numera förvaras på Herzogin Anna Amalia Bibliothek i Weimar.

Med hjälp av bibliotekspersonalen fick jag veta att min första gissning visserligen var felaktig, men inte helt galen: hertigen använde verkligen sina initialer på ungefär samma sätt som beställaren av ”mina” två band, men som den världsliga furste han var, utgick han inte från latin, utan från tyska: I(ohann) W(ilhelm) H(erzog) Z(u) S(achsen). Vanligen hade han också ett representativt porträtt på sina böcker.*

Men bibliotekarierna i Weimar såg också något jag missat. Banden som jag hittat är signerade.

Paul Thieles signatur skymtar under Melanchtons porträtt.

Ovanför medaljongernas textfält syns, om man tittar noga, bokstäverna P.T., vilket betyder att banden har bundits av Paul Thiele, som var universitetsbokbindare i Wittenberg. Det betyder i sin tur att beställaren av banden troligen var knuten till universitetet, och att bokstäverna IVD ska utläsas Iuris Vtriusque Doctor – doktor i både kyrklig och världslig rätt. 

Återstår alltså bara att plöja matriklar för att hitta en lämplig Wittenbergprofessor med ett namn på S och med rätt akademisk titulatur. Samt det lilla problemet att förklara hur två av dennes böcker hamnat i Småland.

Litteratur: 

Haebler, Konrad, Rollen-und Plattenstempel des 16. Jahrhunderts unter Mitwirkung von Ilse Schunke verzeichnet., Leipzig, 1928-1929

* Eftersom Johann Wilhelm tillsammans med sin far och sina bröder stod som fadder till den samtida Jenautgåvan av Luthers samlade verk, är det väl för övrigt inte heller så troligt att han skulle låta binda in exemplar av den konkurrerande Wittenbergutgåvan i ett praktband med officiellt pärmexlibris.