söndag 27 december 2020

Kyrkornas böcker i Biblis 91

Lagom till jul kom vinternumret av tidskriften Biblis, där jag begått en artikel om de kyrkoantikvariska bokinventeringarna.

Så ge dina barn en försenad julklapp: köp Biblis nummer 91 hos en välsorterad tidskriftsförsäljare och se tindret i ätteläggens ögon när de bland mycket annat får läsa om rysk avantgardistisk typografi från tidigt 1900-tal, Svenskt bokmuseum, Clas Totts böcker - och kyrkliga boksamlingar.

Eller, ännu hellre, bli medlem och få en prenumeration på köpet!

fredag 18 december 2020

En världskarta från 1550

Världskarta i, men inte från Magdeburgutgåvan av Itinerarium sacrae scripturae.

I ett äldre inlägg om böckers ekonomiska värde lyfte jag fram ett exemplar av Heinrich Büntings Itinerarium sacrae scripturae som exempel på en bok som hade varit värdefull om skicket hade varit bättre. Som illustration lade jag upp ett uppslag med en världskarta som jag dokumenterade när jag registrerade volymen vid inventeringen. 

Exemplaret var ovanligt nog inte från någon av de två svenska utgåvorna - 1588 och 1595 - utan från en tysk upplaga, tryckt i Magdeburg 1585. Jag reflekterade därför inte så mycket över att kartan var försedd med longituder och latituder och inte alls liknade dem jag hittat i de svenska exemplar som dykt upp under inventeringen. Träsnitten i de svenska utgåvorna går visserligen tillbaka på tyska förlagor, men är sannolikt skurna i Sverige. Jag fann det därför inte förvånande att det kunde förekomma avvikelser, och att kartmaterial i tyska upplagor inte nödvändigtvis måste finnas med i de svenska utgåvorna.

Nu har jag fått anledning att återvända till den aktuella volymen, eftersom den är tänkt att konserveras under nästa år, och har då funnit att just det här kartbladet ligger löst i volymen, och dessutom har en titelsida:

Kartan har den inte alldeles smidiga titeln Die erst general oder gemein tafel inhaltend den gantzen vmkreiss vnd kugel der Welt, zerlegt auff die ebne, vnd vnderscheiden mit meridian oder mittags circklen, mit parallelen vnd jiren zalen, dardurch leichtlich gefunden wirt, eins jeden Lands lenge vnd breite.

När jag undersökte saken lite närmare insåg jag att kartan inte alls är Büntings, utan att den kommer från Sebastian Münsters världsgeografi Cosmographia, publicerad första gången 1544. Just denna karta, utförd av konstnären och grafikern David Kandel, fanns dock inte med i originalupplagan, utan publicerades först i 1550 års utgåva.

Detalj från kartan med "vindhuvuden" och sjöodjur. Nere i vänstra hörnet skymtar David Kandels signatur.

Bladet kommer dock inte från 1550 års utgåva, som har en liten dekorativ figur i kartans överskrift:

Från 1550 års utgåva av Cosmographia.

Inte heller är typerna likadana, vilket går att se på titelbladet, där framför allt minuskeln "d" skiljer ut sig. Däremot är typerna på det återfunna kartbladet identiska med 1561 års Baselutgåva - det går till och med att se att en enskild typ, den andra minuskeln "r" i ordet "Erklerung" har varit defekt och inte har släppt ifrån sig all färg vid tryckningen:

Från 1550 års utgåva.

Från det återfunna kartbladet i Itinerarium (1585).
 
Från 1561 års utgåva, exemplar i Bayerische Staatsbibliotheks samlingar. Observera att färgen inte helt täckt bokstaven "r" i ordet "Erklerung" vid tryckningen, vilket också kan ses på det återfunna kartbladet. 

Alltså rör det sig om ett kartblad som tagits ut ur (eller möjligen aldrig bundits in i) 1561 års upplaga av Cosmographia. Hur, när och varför det hamnat i Büntings bibliska resehandledning i en östgötsk landsortskyrka är däremot en annan fråga som förmodligen aldrig kommer att få sin lösning.


Referenser

  • Isak Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600 3 1583-1599, Uppsala, 1932-1933 s. 67-70, 205-209

onsdag 14 oktober 2020

Envar sin egen bokantikvarie

... som Fakiren hade kunnat uttrycka det.

Fortsättningsprojektet efter de kyrkoantikvariska bokinventeringarna i Linköpings stift har nu resulterat i en liten handledning i konsten att ordna och hantera kyrkliga boksamlingar.

Böckernas ordning är en bok som ger råd om hur böckers kulturhistoriska värde ska bedömas och hur samlingarna bör ordnas, samt något om hur böcker bör förvaras för att inte brytas ner i förtid av fukt, mögel och skadedjur. Här finns också råd om hur samlingarna kan tillgängliggöras och hur man kan tänka kring gallring när det behovet uppstår. Handledningen rymmer även kortfattade noteringar om vilka böcker som man kan förvänta sig att stöta på i kyrkorna, varför de har hamnat där och vad de en gång använts till.

Böckernas ordning vänder sig i första hand till anställda, frivilliga och förtroendevalda inom Svenska kyrkans församlingar, men kan också komma till nytta för hembygdsföreningar, mindre folkbibliotek och andra institutioner som hanterar äldre boksamlingar i sin verksamhet.

Boken kan förhandstecknas för 120 kr + frakt och moms, genom att maila till linkoping.stiftsantikvarien@svenskakyrkan.se senast 30 oktober 2020.

torsdag 14 maj 2020

Om kyrkliga böcker och bokauktioner

När man som jag har bokligt kulturarv som yrke kan det vara klokt att inte vara alltför intresserad av boksamlande för egen del. Frestelserna är många, tillfällena likaså, och nutidshistorien har med önskvärd tydlighet visat att ingen person är höjd över misstanke.

Själv är jag rätt modest i mitt samlande: de senaste åren har jag framför allt köpt på mig böcker som jag har haft nytta av i mitt jobb och i min forskning, och när jag besökt bokauktioner på nätet har det framför allt varit för att få ett grepp om priserna och utbudet.

En vanlig, men kulturhistoriskt intressant bok.
Men, ibland faller även jag till föga. På en nätauktion arrangerad av en välrenommerad firma fick jag häromveckan syn på en bok som jag registrerat otaliga gånger under min inventering: Anvisning till valet af läkemedel för allmänna sjukvården, till inrättande af socken-apothek av Magnus af Pontin, tryckt 1816. Titeln ingår bland de böcker som återfinns i stort sett överallt, och som framgår av anteckningar i en del exemplar har de antingen skänkts "af Hans Kongl. Majt." eller inköpts "på hög befallning". Det handlar alltså om en bok som överheten förordade att kyrkorna skulle ha i sin ägo, för att "ett tillräckligt men inskränkt antal kraftiga läkemedel" skulle kunna tillhandahållas "i hvarje Församling på landsbygden" (Pontins förord).

När nu ett exemplar dök upp på auktion och budgivningen inte gick särskilt högt slog jag alltså till, och införlivade det med min sparsmakade samling av äldre tryck i blandade ämnen.
Löpnumret visar att volymen ingått i en större samling, och sannolikt finns förtecknad i en samtida katalog.
Men när jag väl fått boken i min hand blev jag konfunderad. Löpnumret på ryggen visade att exemplaret ingått i en större samling, och på försättsbladet fanns en ägaranteckning: "Strengnäs Domkyrka tillhörig".
Av ägaranteckningen framgår vilken boksamling volymen har tillhört.
Nu var det som sagt en välrenommerad firma som stod för försäljningen, och det finns i nuläget ingen anledning att tro att jag har köpt stöldgods. Sannolikt har volymen gallrats ut ur domkyrkoförsamlingens boksamling någon gång när Pontins bok kommit ur bruk, men ännu inte betraktades som kulturhistoriskt intressant. Men det är ändå märkligt att de inblandade inte har haft bättre koll.

Så länge en bok som gallras ut ur en offentlig boksamling inte kasseras, utan skänks vidare eller går till försäljning, så ska detta noteras, både i katalogen och i själva volymen. Detta har exempelvis gjorts i mitt eget exemplar av Georges de Chambrays skildring av Franska arméens expedition till Ryssland (1825-1826), där en stämpel markerar att volymen gallrats ut från Umeå universitetsbiblioteks samlingar. Åtgärden är enkel och gör det lätt att undvika framtida missförstånd.
Lager av ägarhistoria i de Chambrays militärhistoriska skildring: en äldre ägaranteckning har pietetslöst klistrats över av en bibliotekarie på Karlberg, därefter har en arkivarie satt på krigsarkivets exlibris, medan en stämpel - för säkerhets skull applicerad på båda etiketterna - markerar att volymen gallrats ut ur Umeå universitetsbiblioteks samlingar.   
Så har inte gjorts i fallet med boken från Strängnäs domkyrka, något som dessvärre inte är helt ovanligt - i synnerhet inte när man har med kyrkliga boksamlingar att göra. Betydligt märkligare är att auktionsfirman inte noterar proveniensen i objektbeskrivningen, utan bara konstaterar att det finns "äldre noteringar" på försättsbladet.

Nu är Pontins medicinska handbok knappast en raritet med något större ekonomiskt värde, men med tanke på de trovärdighetsproblem branschen av och till brottas med, finns det all anledning att redovisa objektens ägarhistoria mer öppet.

I vilket fall är domkyrkoförsamlingen underrättad, och med tiden lär vi får se vad bevarade förteckningar kan säga om tidigare gallringar - eller om det faktiskt har förekommit svinn.

Uppdatering 2020-05-20: saken är nu kontrollerad, och det kan konstateras att boken har gallrats ut för inte alltför länge sedan. Så länge domkyrkoförsamlingen inte vill ha tillbaka sitt förlorade får, så kommer Pontin alltså fortsätta att pryda min bokhylla.

tisdag 7 april 2020

Kyrkornas bortglömda böcker i etern

För ett par veckor sedan intervjuades jag av Urban Björstadius för Vetenskapsradion historia om inventeringsprojektet och vad jag hittat. Resultatet kan man lyssna på här. Bland annat pratade vi om fyndet jag gjorde i Hult som jag skrev om i förra posten, och vad som gjorde den volymen så speciell.




tisdag 11 februari 2020

Bibliotekarien i kurirtjänst

Fädernas försyndelser hamnar i knäna på dagens generation av församlingstjänare.
Denna dag, 11 februari 2020, gjorde jag en kurirutryckning till Hults kyrka.

Under inventeringen i mars 2018 sattes nämligen ljus på de brister i hanteringen av äldre boksamlingar som är ett generellt problem i kyrkoorganisationen. Ett tre dörrar brett överskåp i kyrkan visade sig vara fullproppat med gamla böcker, som i stort sett bara östs in – av allt att döma för flera decennier sedan. Dagens församlingstjänare har alltså inget ansvar för den uppkomna situationen, utan har bara att hantera den, samtidigt som redskapen i form av bokhistorisk kompetens saknas.
Inte bara böcker – i skåpet återfanns också lyktor, 
tygtrasor – och en flaska ricinolja med slumpen 
kvar sedan anno dazumal. Alltid bra att ha.
Att bringa ordning i detta kaos var en omöjlig uppgift inom ramen för mitt uppdrag, och dessutom potentiellt livsfarligt. Skåpet är ett överskåp som endast kan nås med stege, och flera av bokhögarna svajade betänkligt.

Men jag försökte ändå få lite överblick för att bedöma samlingens innehåll – och fick till min förvåning syn på en stor volym, bunden i ett 1500-talsband, som stack fram under en hög med kungörelser och författningssamlingar av betydligt senare datum.

Detta är alltså inte 1904 års årgång av Svensk författningssamling.
Nu är jag förvisso rätt van att handskas med äldre böcker, och jag har full förståelse för att det kan vara svårt för en lekman att upptäcka vad som faktiskt är värdefullt i de floder av gammalt tryck som församlingarna har att hantera. Men det övergår ändå mitt förstånd hur någon kunnat missa att denna volym, med sitt rikt dekorerade, blindpressade skinnband, sticker ut en aning från övriga böcker i skåpet. Den enda rimliga förklaring jag kan tänka mig är att böckerna flyttats i omgångar, och att floden av offentligt 18- och 1900-talstryck kommit dit först sedan de gamla böckerna i skåpets botten glömts bort.

Volymen visade sig dessutom vara ännu mer intressant när den öppnades, och i väntan på att en ordentlig säkerhetsmonter ska installeras i kyrkan, har länsstyrelsen gett tillstånd till att flytta den till en lämpligare plats, vilket jag alltså ombesörjt vid ett litet återbesök.
 
Tillfällig förvaring i kyrkans säkerhetsskåp -
säkert, men inte så ändamålsenligt. I skåpets
spegel skymtar en halv kurir.
Vad som gör volymen så speciell? Det kanske kan visa sig så småningom...