En odalmans Itinerarium

Karta över "Thet förloffuadhe" landet, från Itinerarium sacrae scripturae i 1595 års svenska upplaga, exemplar i Lunds universitetsbibliotek.

Itinerarium sacrae scripturae, författad av den lutherske teologen Heinrich Bünting (1545-1606), är en resebok och en historisk-geografisk beskrivning av det heliga landet. Utgiven första gången 1581, vann boken en betydande popularitet; den trycktes i flera upplagor på tyska, översattes till latin, nederländska, tjeckiska och danska, och kom att bli en av det sena 1500-talets mest spridda böcker i Europa, även bortom den evangelisk-lutherska kontext där den tillkommit. Också i språkområden där den inte var gångbar - som det franska - kopierades Büntings kartor och försågs med ny text.  

Till svenska översattes verket av Laurentius Johannis Laelius (d. 1603), lector physicus vid Johan III:s kollegium på Gråmunkeholmen, som också tycks ha tagit initiativ till tryckningen. I slutet av 1580-talet fanns endast ett tillgängligt tryckeri i riket, Andreas Gutterwitz officin i Stockholm, och det har av senare tiders bokhistoriker beskrivits som primitivt, enkelt och "till ytterlighet illa försett".1 Ändå gick man iland med att publicera "detta för de svenska tryckeriförhållandena denna tid vidlyftiga arbete", därtill bitvis illustrerat och försett med kartor som "äro skurna i trä och ganska väl kopierade på originalen i den tyska upplagan."2

Tritoner - från en av kartorna i 1595 års svenska utgåva av Itinerarium.

En lång och omständligt formulerad dedikation till drottning Gunilla Bielke indikerar att Laelius fått visst finansiellt stöd från hovet för utgivningen, även om han låter påskina att han med sin "stoore bekåstning" skulle ha betalat tryckningen helt ur egen ficka, vilket inte förefaller troligt. Men han erhöll också ett kungligt privilegium att "nivte denne rettighet medh samme bookz tryckande och förytrande her i Swerige på sex åhrs tid", vilket innebar att ingen annan hade tillstånd att "låthe tryckie samma bock effter" eller föra "någre samme slagz böcker hiit in i Riket, som annerstedes äre tryckte".3 

I praktiken innebar det alltså att Laelius fick exklusiv ensamrätt att distribuera vad som de facto var den första geografiska bok med kartor som tryckts på svenska. Laelius privilegiebrev och själva utgivningen av Itinerarium utmanar också en sedan länge cementerad bild av det svenska 1500-talets bokmarknad som ett hopplöst bakvatten i den medierevolution som samtidigt pågick ute i Europa. För även om utgivningen knappast hade burit sig utan extern finansiering, så framgår av Laelius privilegiebrev att det fanns ekonomiska incitament att kontrollera utgivningen av titlar som man på förhand visste var efterfrågade. Att Itinerarium därtill kom ut i inte bara en, utan två upplagor inom loppet av sju år ger en fingervisning om verkets popularitet bland de bokläsande, även om upplagorna inte behöver ha varit särskilt stora.

Bevarandegraden för Itinerarium är jämförelsevis hög, vilket inte är alldeles oväntat när det kommer till denna typ av stora påkostade böcker. Isak Collijn listar 15 bevarade exemplar ur vardera upplagan på offentliga bibliotek, medan Arvid Hedberg noterat ett exemplar av 1595 års utgåva i privat ägo.4 Till dessa kommer sju respektive två exemplar från 1588 och 1595 års upplaga som har registrerats i kyrkorna i Linköpings och Växjö stift, och det finns med största sannolikhet fler kvar att upptäcka i såväl kyrkliga som privata boksamlingar.

Något som skiljer utgivningen från andra större tryckprojekt från svenskt 1500-tal är att Itinerarium, trots det givna privilegiet och det kungliga stödet, inte kan kallas för en officiell utgåva. Det utgick inga påbud om att den skulle införskaffas i församlingarna, utan de exemplar som påträffas i kyrkorna har hamnat där på olika vägar. Det exemplar som tidligast kan knytas till en enskild kyrka är det från 1588 års upplaga som finns i Gistads kyrka, och som ägts av församlingens kyrkoherde Olaus Laurentii (fl 1582-1614), men även exemplaren i Lönneberga och Torpa tycks ha hört till kyrkorna redan på tidigt 1600-tal. Andra exemplar har en betydligt längre ägarhistoria, som Vinnerstads Itinerarium, vilken en gång ägts av såväl Gustaf Koskull (1636-1707) som Johan Gustaf Boije af Gennäs (1665-1737).

Det blindpressade bandet är sannolikt ett Stockholmsarbete utfört av Nils Olofsson.5

Typfallet, om det går att tala om ett sådant med ett såpass litet underlag, är att boken först har ägts av någon resursstark person ur adeln eller prästerskapet, eller att den möjligen har köpts för församlingens gemensamma medel. Först i senare tid, när volymerna sannolikt minskat i värde, ser vi ägare från andra, på pappret mindre resursstarka samhällsgrupper. I början av 1800-talet ägdes exempelvis Godegårds exemplar av 1588 års upplaga av församlingens organist och klockare, Samuel Andreas Sundblad (1783-1839). Men ett specifikt exemplar som sticker ut, och som i någon mån tycks bryta mönstret, är det som hör till Vissefjärda kyrka i Växjö stift, och som är från 1595 års upplaga.

Volymen i Vissefjärda konserverades av Sture Åkerström på KB i början av 1970-talet och är förhållandevis välbevarad. Titelbladet finns kvar, vilket långt ifrån alltid är fallet, och även om flera av kartorna är skadade är inlagan så gott som komplett, bundet i ett påkostat, samtida skinnband med blindpressade dekor.

Det skadade titelbladet har troligen suttit löst, men har fodrats och åter satts in på sin plats. Flera av ägaranteckningarna har blekts med tiden, men är fortfarande läsbara.

Det finns ingen notering när volymen kommit i församlingens ägo, men anteckningar på titelbladet visar att den en gång har ägts av Theodorus Arvidii Junbäck (1663–1739), kyrkoherde i Jönköping, och dennes son Abraham Junbäck (1731–1776), som blev borgmästare i Falköping och riksdagsrepresentant för borgarståndet.6 Någon gång under 1700-talet har också en N. Kemner eller Remner skrivit sitt namn på titelbladet, och 1798 ägdes volymen av en Carl Petter Carlsson.

Så långt följer alltså volymen det väntade mönstret av ägarhistoria. Men den äldsta belagda proveniensen är av annan art. Högst upp på titelbladet står skrivet: ”Joen Joenson äger then[na bok], köpt wthi Örebro Anno 1611 för 11 1/2 [dlr]”. 

Joen Joenssons ägaranteckning högst upp på titelbladet.

Namnet Joen Joensson tycks inte ge mycket ledning till ägarens identitet, annat än att det sannolikt inte rör sig om en präst, eftersom namnet inte är latiniserat. På bakre pärmspegeln återfinns dock en längre anteckning som avslöjar att ägaren Joen Joensson var hemmahörig på Holkastorp i Tolgs socken, och i de samtida tiondelängderna omnämns just en Jon eller Joen i Holkastorp som brukare av ett skattehemman. Denne är därmed intill visshet gränsande sannolikhet identisk med den Joen Joenson som köpt sitt Itinerarium i Örebro 1611, eller möjligen med dennes far. Den praktfulla bokens första kända ägare var med andra ord av bondesläkt.7

Bara detta faktum är i någon mån uppseendeväckande. Vi vet i stort sett ingenting om bönders eventuella läsvanor under tidigt 1600-tal. Att bönder var skriv- och läskunniga i högre utsträckning än man länge trott, framgår av bevarat brevmaterial och underskrifter till offentliga dokument, men skriftliga belägg och kvarlevor som vittnar om bönders faktiska läsning är sällsynta. I detta fall rör det sig också om en ovanligt dyr bok. När Joen Joensson köpte den var den visserligen inte alldeles ny, men han kan mycket väl ha köpt den direkt från en bokförare i Örebro. 11 1/2 daler var 1611 en avsevärd summa och motsvarade flera månaders arbete för en daglönare.8

Än mer uppseendeväckande är de noteringar som Joen Joensson gjort. Att bokägare i äldre tider har fört familjeanteckningar i sina böcker är i sig inget ovanligt: det förkommer framför allt i biblar och psalmböcker under 1700- och 1800-talen. Det går att hitta äldre exempel, men då rör det sig oftast om bokägare med adligt ursprung. Joen Joenssons familjeanteckningar är inte bara ovanligt gamla - att de därtill härrör från en person ur bondeståndet från tidigt 1600-tal är i det närmaste unikt.

Nu ska sägas att Joen Joensson knappast kan ha varit vilken bonde som helst. Hans handstil vittnar om att han var van att föra pennan, och han visar upp en viss kännedom om kronologisk och astrologisk terminologi på latin. Han har därmed haft någon form av skolning, och med största sannolikhet har han också haft en offentlig roll, kanske som sockenman eller statstjänare på lokalnivå. Även om människor i 1600-talets Sverige var betydligt rörligare än vad ett äldre forskningsläge givit vid handen, är också det faktum att bonden eller bondsonen från Tolg befann sig i Örebro 1611 en indikation på att han hade en position av viss betydelse. En högst okvalificerad gissning är att han kan ha bevistat riksdagen i december 1610 och/eller varit närvarade vid Hindersmässmarknaden i januari 1611, där han - återigen högst hypotetiskt - kan ha köpt sitt Itinerarium.

Joen Joenssons familjeanteckningar i Itinerarium.

Transkription:

1. Anno 1609 then 14 Ma[rs eller maj] stod mitt Bryllop vthi Wexiö
2. med B[rita?] S[euedsdotter?]
3. Anno 1610 then 10 April föddes min dotter Ingeborgh Joens-
4. dotter Vti Wexiö
5. Anno s[alvatoris] 1613 then 16 Januarij föddes min dotter Elin
6. om Loerdagen wti Holkestorp oc tå war [Aries] tecken.
7. oc affsofnade S: Andreae dag then 30 Nouemb: åhr 1615
8. Anno s[alvatoris] 1615 S: Jacobi dag then 25 Julij vti Holkestorp
9. föddes min son Jönes Joensson.
10. Anno s[alvatoris] 1618 then 5 Januarij vti Holkestorp föddes
11. Sara Joensdotter en måndagh in signo [Virgo] om morgo-
12. nen wid 11. [överstruket: 1626] Och affsoffnade then 6 Februarij
1. 1635 gönom it oförmodeligit slagh
2. aff [en?] hest, som hon fich den 2 Februarij
13. oc war tå 16 åhr 4 wekor 4 dagar gammal]
14. Anno 1622 then 2 Januarij uti Holkestorp föddes
15. Elin Joensdotter en onsdag om aftonen wid
16. 11, in signo [aquarius] oc affsoffnade efter 4 wekor
17. Anno 1623 the 30 Januarij föddes then 5 min dotter
18. huilken vti dopet bekom thet nampnet Elin oc är
19. then tridie dottern med samma nampn. Oc afsoffnade
20. uti Jöneköping den 11 September åhr 1629 oc war tå 6 åhr
21. Anno s[alvatoris] 1624 then 11 Martij etc flytte iag med min
22. Hustru och barn ifrån Holkestorp och till Jöneköping. 
23. Anno s[alvatoris] 1626 then 17 Septe[mber] föddes
24. Kerstin Joensdotter i Jöneköpingh. [Troligen av annan hand]

Utöver den tragik som speglas i de lakoniska noteringarna om avlidna barn, går det att dra en del slutsatser av Joen Joenssons noteringar. Att han har satt värde på boklig lärdom visar sig redan av det pris han betalat vid inköpet av volymen, men noteringarna om barnens födelsedatum, med angivelser om exakta klockslag och regerande stjärntecken vid tidpunkten, visar också på att han haft rudimentära kunskaper om, och intresse för astrologi. Framför allt visar det att han har haft tillgång till astrologisk litteratur, om inte annat så i sin enklaste form: uppgifterna om regerande stjärntecken har han med största sannolikhet hämtat från Sigfridus Aronus Forsius almanackor för de aktuella åren.9

Kalenderblad till januari månad i Sigfridus Forsius almanacka för år 1613, med lördagen den 16 januari markerad med gult, där Aries anges som regerande tecken. Foto: KB.  

Noteringarna visar också på den sociala och rumsliga rörligheten i 1600-talets Sverige: Joen Joensson och hans familj rör sig uppenbarligen mellan Växjö, Tolg och Jönköping, och själv besökte han bevisligen Örebro. I rörelsen kan också anas en synbarligen sömlös förflyttning mellan bonde- och borgarståndet. Vilka förutsättningarna var, och i vilka omständigheter familjen hamnade efter flytten till Jönköping framgår dock inte. Möjligen kan det finnas bevarade uppgifter i magistratens arkiv i Jönköping, men det får bli en framtida forskningsuppgift.

Tills vidare går det dock att konstatera att Vissefjärdas exemplar av Itinerarium sacrae scripturae, genom Joen Joenssons anteckningar går från att bara vara en vacker och sällsynt bok, till att bli en unik artefakt med flera betydelsebärande lager, som vittnar om boklig kultur och om den tryckta textens spridning och bruk under tidigt svenskt 1600-tal.

Noter:

1. Schück, Henrik, Den svenska förlagsbokhandelns historia D. 1, Norstedt, Stockholm 1923, s. 113.
2. Collijn, Isak, Sveriges bibliografi intill år 1600 3 s. 65-70, 205–209, cit. s. 69.
3. Riksregistraturet, "Öpet Breef för M Lars Johannis, Vadstena 10 maj 1587", cit. i Collijn, Isak, Sveriges bibliografi intill år 1600 3 1583-1599, Uppsala 1932–1933 s. 70.
4. Collijn, Isak, Sveriges bibliografi intill år 1600 3 s. 70, s. 209; Hedberg, Arvid, ”Bokbindare och bokförare i Sverige: 1500-1630”, i Carl Lundahl (red.), Pro novitate: pars secunda, Stockholm 1914 s. 195-196. 
5. Jfr. Arvid Hedberg, Stockholms bokbindare bd 1, Stockholm 1949 pl. 18-19.
6. Virdestam, Gotthard. Växjö stifts herdaminne D. 7 Tveta och Vista. Skolpräster, Kommittén, Växjö 1932 s. 24; Sjöberg, Nina, Borgarståndets riksdagsprotokoll 11, 1755-1756 d. 2, Stockholm 2013 s. 1547.
7. Smålands handlingar 1610:14B fol 4v och 1614:15 fol 87f, Riksarkivet.
8. Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2) 2011, sid. 270-292.
9. Se Forsius, Sigfrid Aron, a) Almanah eller Dagharäkning, ... til åhr Christi M.DC.XIII : til Stockholms horizont, medh flijt räknat, iudiceret, och stält. [Finns digitiserad i sin helhet]; b) Almanah eller Dagharäkning, ... til åhr Christi MDCXVIII : til Stockholms horizont, medh flijt räknat, iudiceret, och stält.; c) Almanach, til thet åår Christi M. DC. XXII. Som är thet 2. åår effter skottåår. Ifrå werldennes begynnelse 5584. Effter Origani räkning 5592. Effter thet ryska åårtalet 7130. Ifrå första påska och pingesd. 3131. Vthräknat aff Sigfrido Arono [...] Cum gratiâ & priv. S. R. M. [Finns digitiserad i sin helhet]; se vidare Hansson, Stina, ”1600-talsalmanackan – allemansbiblioteket?”, Lychnos 1986; Kjellgren, Martin, Taming the Prophets: Astrology, Orthodoxy and the Word of God in Early Modern Sweden, Sekel, Lund 2011 s. 276-280.