Om unika tryck III: Den fromme alkemisten

I en tid då böcker vanligen såldes obundna och begreppet antologi var okänt,  förekom inte sällan att  småskrifter med varierande innehåll bands in i samlingsvolymer. För den som arbetar med äldre boksamlingar utgör denna typ av volymer ett kärt besvär. Ofta är de värdefulla som kunskaps- och bokhistoriska dokument över hur enskilda bokägare kategoriserade och ordnade sina samlingar. Samtidigt tar det tid att gå igenom och katalogisera sådana volymer. När de dyker upp vid inventeringarna krävs därför avvägningar huruvida det är mödan värt att registrera varje titel, och det är lätt hänt att enskilda arbeten förbigås.  

I ett ovanligt rikt prästgårdbibliotek, som efter kyrkoherdens död hamnat i församlingens ägo, hittade jag en ytligt sett oansenlig volym med tyska uppbyggelseskrifter från 1600-talet. Just denna typ av litteratur är rätt vanlig, och av tidsbrist beslöt jag därför att inte dokumentera den i detalj, För att vara säker på att inte missa något väsentligt tog jag dock några snabba bilder av varje titelsida.

Gregor Strigenitz (1548-1603): Rubus ardens, eller "Den brinnande busken", uppbyggelseskrift tryckt i Leipzig 1614

    

När jag sammanställde protokollen från inventeringen bekräftades mitt första intryck. Volymens olika delar hade titlar som Nothwendige und Christliche Betrachtung och Davids und aller Recht-Gläubigen Güldenes Kleinod, för att inte tala om Sonderbare Sonn- und Festags- Wie auch andere Zeit- Leyd- und Freud- Tauff- und Gast- Straff- Buß- und Trost-Predigten. Författarna var också genomgående rättrogna lutherska teologer och prästmän som Christian Chemnitz (1615-1666), Daniel Fiedler (fl. 1665-1688) och Johann Brendel (1610-1693). Skrifterna var lätta att identifiera, och de som inte fanns i LIBRIS gick att hitta via den tyska nationalbibliografin VD 17.

Kort sagt, volymen såg ut att bestå av idel renlärig, luthersk uppbyggelselitteratur av dussintyp. Men i fråga om en titel gick jag bet.

Johann Daniel Mylius Paradeiß Garten, Frankfurt A.M. 1626

Vid en första anblick var det inget som skiljde verket från de övriga. Titeln Paradeiß Garten - Paradisträdgård - återkommer i otaliga uppbyggelseskrifter från 1600-talet, och försäkran att skriften innehåller "många vackra, anderika och nyttiga tröst- och botböner" kunde lika gärna ha ingått i ett verk av Johann Arndt eller någon annan av pietismens tidiga föregångare.

Johann Daniel Mylius (fl. 1585-1631), kopparstick från 1618. Wikimedia Commons.

Men författaren, Johann Daniel Mylius, var varken präst eller predikant. I grunden var han läkare och alkemist, och upphovsman till flera medicinska och alkemiska arbeten som Opus medico-chymicum i tre band (1618-1630), Antidotarium medico-chymicum reformatum (1620), Anatomia Auri och Pharmacopoea Spagyrica (båda publicerade 1628). Men han var även kyrkomusiker, verksam som lutenist i Barfüßerkirche i Frankfurt, och han publicerade 1622 en samling stycken för luta, Thesaurus gratiarum.

Illustration från Johann Daniel Mylius, Opus Medico-Chymicum (1618): schematisk och symbolisk framställning av planeternas och metallernas relation till zodiaktecknen. Wikimedia Commons.

Att en alkemist även kunde syssla med teologi är i sig inget märkligt. Målet för såväl teologen som alkemisten var att nå kunskap om tillvarons gudomliga mysterier, och det var framför allt metoden som skiljde dem åt - exegetiken kontra utforskandet av Guds skapelse via kemiska experiment. Men Mylius hade även studerat teologi och publicerade renodlade teologiska arbeten, som Christliche reformierte Theologia (1621), som syftade till en synkretistisk förening mellan lutheraner och kalvinster. Att han även kan ha författat uppbyggelselitteratur är därmed fullt logiskt.

Problemet är bara att Mylius Paradeiß Garten inte verkar existera i sinnevärlden. Med reservation för att jag inte haft möjlighet att på plats gå igenom några fysiska kataloger, så går titeln inte att hitta, vare sig i VD 17 eller någon tillgänglig digital katalog jag haft möjlighet att konsultera. Statsbiblioteken i Berlin och München har den inte, inte heller Hertzog August Bibliothek i Wolfenbüttel eller universitetsbiblioteket i Frankfurt, som specialiserat sig lokalt tryck - bara för att nämna några av de viktigaste institutionerna för samlingar av äldre tryck i det tyska språkområdet. Och då bör man betänka att jag använt alla tänkbara och otänkbara kombinationer av sökbegrepp och stavningsvariationer - "Paradeisz" kontra "Paradeiss", "vnd" kontra "und" etc.

Tills motsatsen bevisas av någon nitisk bibliotekarie eller bokhistorisk forskare, kan jag därmed inte anta annat än att det exemplar av Johann Daniel Mylius Paradeiß Garten som jag närmast av en slump registrerade i ett prästgårdsbibliotek i Småland, är det enda, numera kända exemplaret av detta arbete.

Referenser:

Mylius, Johann Daniel, Paradeiß Garten Darinnen Viel schöne Geistreiche vnd nutzliche Trost vnd Bußgebet, auß den Büchern deß Alten Testaments Ehrich, In Lob, Ehr, Preiß, vnd Rhum der Grossen Allmächtigen Maiestät vnd Herrligkeit Gottes: Darnach Allen frommen vnnd Trewhertzigen Kindern Gottes, zu eifferiger Lieb, beständiger Hoffnung, Ermahnung zur Buß, Rew vnd Bekehrung von dem sündlichen Leben, zu einem Gottsfürchtigen, seligen vnd heiligen Wandel, Bey diesen jetzo sehr betrübten vnd gefählichen zeiten verfertiget vnd zusamen getragen Durch Iohan. Danielem Mylivm. Zu Franckfurt, Bey Conrad Eifrid zu finden. Im Jahr 1626.

Neumann, Ulrich, "Mylius, Johannes Daniel", NDB 18 (1997)