tisdag 30 april 2019

Spår av praxis

En liten volym från Ydre.
Den lilla volymen från Asby kyrka i Ydre är hårt renoverad, men originalbandet från andra hälften av 1500-talet är till stora delar bevarat. Det gör att det fortfarande går att ana det påkostade hantverket: i den blindpressade dekoren framträder bibliska bilder, som korresponderar med varandra på ett genomtänkt sätt. Korsfästelsescenen uppe i vänstra hörnet förebådas alldeles tydligt av den upphängda kopparormen i bilden under.


Korsfästelsen förklarad av sitt sammanhang
Det vi har att göra med är en kyrklig handbok. Volymen innehåller den femte upplagan av Messan på swensko från 1548, kyrkohandboken som utgavs samma år, och Een liten song-book från 1553 - alla tre tryckta i Stockholm av Amund Laurentsson. Det rör sig alltså om en sammanbunden volym med liturgiska böcker, tänkta att användas tillsammans i gudstjänsterna.

Titelbladet till mässan på svenska, tryckt 1548.
Dessvärre finns inte många av dessa sammanbundna handböcker kvar, trots att de en gång i tiden bör ha funnits i var och varannan kyrka. Uppenbarligen har de nötts ner av flitigt bruk. I en annan kyrka i pastoratet finns en volym med i stort sett samma innehåll, men den är endast fragmentariskt bevarad, och det lilla material som finns kvar är skört. Titelbladen är borta, övriga blad är lösa och oordnade, och det kommer att kräva många timmar av pusslande och konservering innan det går att studera innehållet närmare.

Någon skulle kanske invända att det inte är värt att vidta sådana resurskrävande åtgärder för att försöka rädda böcker som lika gärna kan studeras på något forskningsbibliotek. Men som framgått av min inventering och som tål att upprepas, är att det i första hand inte är de tryckta arbetena i sig som är det intressanta. Det är hur de har brukats och använts som gör dem till levande material, och då blir plötsligt varje bevarat exemplar av intresse - både för de anteckningar som kan finnas, men också för andra ledtrådar som finns kvar, som bindning, materialets disposition, slitage och sammansättning i volymerna.

Titelbladets versosida i Messan på Swensko,
med handskrivna böner. Träsnittet med kors-
fästelsescenen användes också  i  Een liten 
song-book 1553.
I den mer välbevaradevolymen i Ydre går det att se tydliga spår av bruk. På titelbladets versosida i Messan på Swensko finns handskrivna böner på latin, och både här och i  Een liten song-book finns unika nothandskrifter. Att trycka noter var komplicerat och dyrt med tidens teknik, så partierna med musik har bara markerats med notlinjer, och den lokale kantorn har fått fylla i noterna för hand.

Det innebär att varje enskilt exemplar av dessa böcker är unikt, och att de kan ger ledtrådar till hur det faktiskt kan ha låtit i 1500-talets gudstjänster, komplett med olika lokala variationer.

Handskrivna noter i Messan på Swensko.
I det exemplar av Een liten song-book som hört till Eksjö kyrka framgår exempelvis att de mer katolskt färgade sångerna, som Mariahymnen Glädh tigh tu helga Christenhet, allhelgonahymnen Jesu tu äst wår Frelsare samt den latinska hymnen Discubuit Jesus et discipuli saknar notering, vilket kan betyda att de inte har sjungits i någon högre utsträckning - eller möjligen tvärtom, att dessa hymner tillhör de mest memorerade.

På det bakre försättsbladet i mässboken från Asby finns också en handskriven ordning för syndaförlåtelse och avlösning efter bikt. Jag inte hittat denna text någon annanstans, vare sig i tryckt eller handskriven form, och docent Christer Pahlmblad vid centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund har bekräftat att den inte finns i någon samtida handbok eller ordning. Sannolikt rör det sig alltså om dokumenterad praxis: någon gång under senare delen av 1500-talet har prästen i Asby – troligen Nicolaus Caroli (fl. 1525-55), Benedictus Matthaei Stuut (fl. 1565-71) eller Magnus Johannis (fl. 1571-1616) – helt enkelt skrivit ner hur han brukar göra vid avlösning av konfidenter.

Handskriven ordning för avlösning efter enskild
bikt, från Messan på swensko 1548.
Strukturen och innehållet i ordningen anknyter både till medeltida och reformatoriska texter, och kan enligt Pahlmblad antas spegla traditioner som utvecklats vid prästutbildningen i Linköpings stift. Texten, och volymen i sin helhet, är med andra ord ett unikt dokument av stort värde för att förstå reformationstidens liturgiska och pastorala praxis.

Transkription*
Handskriven instruktion om avlösning efter bikt (1500-tal), bakre försättsbladet

1                   Ett sett ther man må christeliga til att seia nogrom
2                   Syndernes förlåtilse eller afflösningh.
3                   När man haffuer bekendt sig för en syndare, och be-
4                   gärar nu warda tröstadh, aff thz Heliga Euangelio, ge-
5                   nom afflösningennes hugneliga lyffte, må tå prästen
6                   först seia offuer hono[m] thenna orden.
7                   Herren Gud ware tig nådelig, och förlåte tigh alla
8                   thina synder genom sin son vår frelsare Iesu[m] Chr[istu]m.
9                   Ther effter spör han honom m[ed] få ord om hans troo
10                 Troor tu sannerliga att vår Herre Jesus Christus
11                 Gudz son giorde ena fulkomliga syndabott, och be-
12                 talning vpå Korszens galga med sin död och blodz
13                 vtgiutilse, så vel för tig som för alla andro men-
14                 niskiors synder, the sig til honom holla Kunde.
15                  R, Ja. Åter spör prästen honom.
16                 Troor thu och att iag (såsom en tiänare i Gudz
17                 försambling befalning, genom th[et] heligo Euangeliu[m]
18                 haffuer fulla macht, att tilseia tig samma
19                 syndaboot, och, vpå gudz vegna, afflösa tigh
20                 aff alla tina synder. Rudit.** Ja.
21                 Sedan legger prästen handen vpå hans
22                  hu[v]ud och seger, Så skee tig som tu
23                 troor, och iag effter vårs Herres Jesu Christi
24                 befalning, som migh betrood ärr, tilseger iag
25                 tigh Gudz wenskap, och afflöser tig aff alla
26                  tina synder i nampn faders, och sons och
27                 then helga andas. Haff fridh.


*   Christer Pahlmblad (CTR, Lund) har bistått med kommentarer och korrigeringar.
** Troligen en felskrivning: ordet har förkortningstecken och ska rimligen vara ”respondet”, dvs ”denne svarar”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar