Vi har en kandidat

Johann Schneidewein, träsnitt 

utfört kort efter hans död 1568. 

Från Wikipedia.

Eller kanske två. Jag utesluter inte att det skulle kunna vara Johannes Saxonius (1507-61) som lät binda in de praktexemplar av Luthers samlade verk som återfunnits i två separata församlingsarkiv i Småland.

Johannes Saxonius var en tysk humanist som studerat i Wittenberg, där han även erhöll doktorsgraden i juridik. En tid var han dekan för filosofiska fakulteten och han tjänade som universitetets rektor 1544, innan han fick en professur i juridik i Erfurt. 1555 blev han furstlig kansler i hertigdömet Holstein-Gottorp, och mot slutet av sitt liv verkade han även som domprost i Hamburg och som ledamot av domkapitlet i Bremen. Att Saxonius kan ha köpt och låtit binda in de båda Wittenbergvolymerna året före sin död är alltså fullt möjligt.

Jag lutar dock snarare åt att det är Johann Schneidewein (1519-68) som döljer sig bakom initialerna IVDS på volymernas pärmexlibris. Denne hade studerat i Wittenberg från elva års ålder och kom under sin karriär att främst ägna sig åt juridiken. Redan som ung student upptogs han i Martin Luthers hushåll, och han hamnade därmed i universitets innersta krets tillsammans med namn som Philipp Melanchton, Justus Jonas och Johannes Bugenhagen. 

Schneidewein blev professor i juridik 1549, för att 1551 vinna doktorsgraden i både andlig och världslig rätt. Som framgår av titlarna på hans egna verk, så var Iuris Vtriusque Doctor en titel som kopplades till hans namn, och det är troligt att han själv använde den i sin livstid. Även om han anlitades av den sachsiske kurfursten i rättsliga frågor och uppbar diverse juridiska ämbeten, så förblev han på sin lärostol fram till sin död, och fungerade tidvis som universitetets prorektor.

Schneidewein var alltså knuten till Wittenbergs universitetet, samtidigt som han hade en högt uppsatt ställning i den allmänna världen – något som troligen också gav honom de nödvändiga ekonomiska resurserna för att tillfredsställa ett potentiellt intresse för vackra böcker. Han kan med andra ord mycket väl ha köpt volymerna och bekostat deras inbindning hos universitetets bokbindare Paul Thiele.

Någon annan samtida kandidat med doktorsgrad i andlig och världslig rätt, knuten till Wittenberg, och med ett familjenamn på S går knappast att uppbringa. Detta pekar på att volymernas pärmexlibris IVDS ska utläsas Iuris Vtriusque Doctor Schneidevvinius, och att det alltså är Schneideweins böcker som dykt upp under inventeringen. Det som talar emot idén är att det inte verkar finnas några uppgifter om hans boksamling i övrigt – samt det besvärande faktum att det inte finns någon bevarad dokumentation som kan förklara hur i all världen två praktverk ur hans bibliotek hamnat i Småland.

Uppdatering: I hastigheten råkade jag tidigare skriva att Johannes Saxonius var från Sachsen, men insåg snart att hans födelseort Hattstedt ju faktiskt ligger i Nordfriesland i Schleswig-Holstein. Sachse eller Saxonius är alltså ett familjenamn, vilket stärker möjligheten att han mycket väl kan vara den person som döljer sig bakom initialerna IVDS. Hans ställning i Wittenberg skilde sig heller inte mycket från Schneideweins vad gäller kontaktnäten och närheten till universitetets inre kretsar. Också Saxonius hade nära band med Melanchton och Bugenhagen, och han nämns vid flera tillfällen i Luthers bordssamtal.

Litteratur:

Kisch, Guido, Gestalten und Probleme aus Humanismus und Jurisprudenz: Neue Studien und Texte, de Gruyter, Berlin, 1969