 |
| Det skadade titelbladet till Confessio fidei i Odensjö. |
I en tidigare post har jag rapporterat om Dick Helanders jakt på ett specifikt exemplar av Confessio fidei i originalutgåvan från 1594, och som han trodde fanns i Fagerhult. Hur det gick med jakten på just detta exemplar är fortfarande oklart, men av en slump har det visat sig att Helanders intresse för Confessio fidei inte svalnade av med tiden.
Ett par månader efter att bloggposten publicerats fick jag ett meddelande från Ljungby pastorat, efersom några äldre böcker oväntat hade dykt upp bland gömmorna. Bland dessa återfanns Odensjös exemplar av Confessio Fidei, där det återigen låg ett brev från Dick Helander, skrivet 1966 - alltså fjorton år efter brevet till Fagerhult:
Pastorsämbetet i Densjö (sic).
Odensjö.
Mycken tack för Confessio fidei tryckt 1593, som jag med stort intresse tagit del av. Kanske jag får nämna ett par saker av intresse.
Boken innehåller som pärmfyllnad till försättspärmen, ett tyskt tryck från 1589 och ett från 1591. Efter själva boken finns Acta coronationis, tryckt i Stockholm 1594. Det är alltså handlingar från konung Sigismunds kröning. Vidare finns det efter denna skrift en handskrift som ger en skildring av Uppsala mötes förhandlingar 1593. Denna berättelse är ju intressant, varför jag har undersökt den. Det visade sig därvid att den är identisk med Ridderstiernas berättelse, vilken omnämnes av Karl Hildebrad i hans undersökningar till Uppsala mötes historia. Hist. Tidskrift 1893 s. 9 ff. Nu finns det flera dylika handskrivna skildringar, men man kan vara fullt säker på att den är identisk eller i huvudsak överensstämmande med Ridderstjernas berättelse därför att denne gör en del misstag i sin akildring och just dessa återfinnas i den handskrift som finns i Odensjö.
Den ovannämna (sic) skriften Acta coronationis är upptagen av Collijn i hans förteckning över 1500-talslitteratur bad (sic) III sid. 177. Collijn nämner att sju exemplar är bevarade, men detta är endast att uppfatta som exempel. Det finns åtskiliga till.
I slutpärmen finns även ett tyskt tryck.
Med ett varmt tack
Eder Dick Helander
Göteborg den 25 maj 1966.
P.S. [svårläst] återställa boken DS.
 |
| Ett tidstypiskt band. |
Som framgår av brevet rör det sig om helt olika exemplar av samma skrift, då Helander denna gång inte nämner det sällsynta danska tryck "som endast är bevarat i fragment i Danmark", och som skulle ha funnits i pärmen på det exemplar som eftersöktes 1952.
Vad Helander underlåter att nämna, men som han kan knappast ha varit omedveten om, är att Odensjös exemplar av
Confessio fidei redan var känt bland kyrkohistoriska forskare. 1943 uppmärksammades boken av
Hilding Pleijel, som nämnde den i ett föredrag till 350-årsminnet av Uppsala möte, medan volymens handskrivna relation om förhandlingarnas förlopp hade undersökts av
Gunnar Westin i en artikel i
Kyrkohistorisk årsskrift samma år.
Den aktuella handskriften är en version av den så kallade D-källan till Uppsala möte, en källa som tidigare endast varit känd genom "
afskrifter, tagna år 1693 af adjutanten [Johan] Ridderstjerna".* Vanligen har källan betraktats som bristfällig, och som en text vars författare som sannolikt var närvarande vid mötet, men som inte visar "
någon kännedom om enskilda öfverläggningar" och vars "uppfattning utmärkes af den största ytlighet".** Samtidigt är det den enda källan som har den välkända och än idag ofta upprepade uppgiften att mötets preses, Nicolaus Bothniensis, ska ha sammanfattat stämningen vid mötet genom att utropa "Nu är Sverige blivet en man, och alla hava vi en Herre och en Gud", sedan Augsburgska bekännelsen antagits enhälligt.
Westin menar, på goda grunder, att utropet är apokryfiskt. Samtidigt konstaterar han att handskriften i Odensjö, som alltså tycks vara det äldsta bevarade belägget, är nära nog samtida. Efter att ha konsulterat handskriftsexperten
Axel Nelson vid Uppsala universitetsbibliotek konstaterar han att "
Handstilen är av en man, 'som lärt sig skriva på 1500-talet'", men att "handskriften givetvis fördenskull kan vara av en person, som skrev någon gång under 1600-talets första årtionden."***Till detta kommer bandets materiella vittnesbörd. Det rör sig om ett blindpressat skinnband, vars dekor skvallrar om att det knappast kan vara yngre än från åren runt sekelskiftet 1600.
Sammansättningen av de tre texter som ingår kan också betraktas som genomtänkt: det är inte som i andra fall, där blanka blad bundits in för att skapa utrymme för anteckningar och avskrifter. Den som lät binda in volymen ville att just dessa tre texter, alla med anknytning till Uppsala möte och konflikterna kring Sigismunds trontillträde, skulle ingå som en helhet.
 |
| Inte bifogat av en slump: titelbladet till Acta coronationis (1594) |
Utifrån avvikelser från senare versioner av D-källan, argumenterar Westin för att det snarast förefaller som om "en olärd avskrivare ha fört pennan"**** i Odensjöhandskriften, vilket inte bara visar att texten utgick från en äldre förlaga, utan också gör det troligt att relationen var spridd och känd redan omkring sekelskiftet 1600.
Även om Nicolaus Bothniensis knappast var upphov till det berömda citatet, och än mindre ropade det "öfwerliudt", så att alla skulle höra det, står det klart att uttrycket är samtida, och vittnar om en uttalad och sannolikt spridd uppfattning om mötesbeslutets och den evangeliska trons avgörande betydelse för rikets fortbestånd.
Det kan även noteras att volymen sannolikt har varit privatägd och därmed inte hört till någon kyrka förrän relativt sent. Den äldsta identifierbara ägaranteckningen hör till Sveno Malmerus (1678-1770), kyrkoherde i
Nottebäck från 1724, och till Odensjö tycks den ha kommit först genom Petrus Nicolaus Wieslander (1774-1833), kyrkoherde från 1820.
Noter
* Karl Hildebrand, Undersökningar till Uppsala mötes historia, Historisk tidskrift 1893 s. 90.
** Ibid., s. 98.
*** Gunnar Westin, Nicolaus Olai Bothniensis och den s. k. D-källan till Uppsala mötes handlingar", Kyrkohistorisk Årsskrift 1943 s. 187-188.
**** Ibid., s. 188.
