I den ännu inte publicerade slutrapporten över bokinventeringen i Linköpings stift, slår jag fast att det finns ytterligt få spår av förreformatoriskt tryck i de genomgångna boksamlingarna. Bortsett från ett exemplar av heliga Birgittas uppenbarelser, beställt av Vadstena kloster och tryckt i Lübeck 1492, finns inget bevarat medeltida svenskt tryck i Linköpings stifts kyrkor. Typiskt nog har just denna Birgittavolym inte någon som helst samtida koppling till den kyrka där den idag förvaras. De äldsta svenska trycken som registrerats är alltså utpräglat evangeliska och utgörs av Gustav Vasas bibel från 1541 samt enstaka exemplar av 1548 års mässbok och kyrkohandbok.
Tills nyligen hade heller inga förreformatoriska tryck dykt upp i Växjö stift, men vid inventeringen i Stenberga kyrka återfanns ett fragment av ett medeltida missale, inlagt mellan boksidorna på en 1800-talsvolym med cirkulärskrivelser från Växjö domkapitel.
Med lite efterforskningar och benäget bistånd av docent Peter Sjökvist vid Carolina Rediviva, visade sig fragmentet komma från andraupplagan av Missale Upsalense. Detta missale, avsett att användas i kyrkorna i ärkestiftet, trycktes 1513 av boktryckaren Jacob Wolff von Pforzheim i Basel på direkt uppdrag av Uppsala domkapitel.
Fragmentet kommer från canon missae, alltså den eukaristiska bönen. Denna sekvens hörde till de flitigast använda och saknas i flera av de bevarade exemplaren av Missale Upsalense. Sannolikt beror detta på att sidorna slitits av flerårigt dagligt bruk, men i vissa fall kan det möjligen ha att göra med att man efter reformationen, när missalet inte längre användes, har slaktat volymerna på jakt efter pergament. Missalet finns nämligen tryckt på både pergament och papper, men även i pappersexemplaren har canon missae-sekvensen vanligen tryckts på pergamentark.
Det återfunna fragmentet är dock av papper, vilket antingen kan bero på att det funnits okända exemplar av missalet som tryckts helt på papper, eller att det rör sig om ett provtryck som har bevarats som makulatur i en annan volym.
Flera faktorer talar för det senare: för det första har ett missale avsett för ärkestiftet knappast använts i en landsortskyrka i Växjö stift. Fragmentet har alltså sannolikt kommit till Stenberga på annat sätt.
För det andra bär fragmentet spår av att ha suttit fastklistrat, och det går att urskilja spår av annan tryckt text - som om pappret häftats mot andra makulerade boksidor.
För det tredje framträder på fragmentets baksida, som ursprungligen varit blank, något som tycks vara ett handskrivet exlibris, tillhörigt Benjamin Månsson Croneborg (1618-1677), herre till Hasselås i Stenberga socken.
Texten är daterad 8 maj 1672, då Croneborg var 54 år gammal ("Aetat: LIIII"). Min gissning är alltså att bladet suttit som spegel/försättsblad i en numera försvunnen volym som ägaren sannolikt har skänkt till sin sockenkyrka. Detta ligger i linje med att Croneborg även skänkt en silverkalk med sitt släktvapen till just Stenberga.
När denna volym sedermera kasserats, har man tillvaratagit fragmentet, lagt in det i en annan volym för att det inte skulle förstöras - och sedan glömt bort det.
Litteratur:Collijn, Isak Sveriges bibliografi intill år 1600 1 1478-1530, Svenska litteratursällsk., Uppsala 1934–1938 s. 226-237Elgenstierna, Gustaf (red.), Den introducerade svenska adelns ättartavlor 2: af Chapman-Fägerstråle, Norstedt, Stockholm 1926
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar