Om de små detaljerna

Hittills har ingen krävt av mig att jag ska ha läst alla de böcker som registrerats under inventeringarna. Det är också för mycket begärt att känna till varje utgåva i detalj när protokoll ska upprättas och bibliografiska uppgifter sättas på pränt. Ofta brukar det räcka att ha koll på titelbladen för att enskilda utgåvor ska kunna identifieras med någorlunda säkerhet.  

Men ibland saknas titelbladen, och ibland är en volym så skadad att identifieringen blir vansklig. Det är därför nödvändigt att ha någorlunda koll på innehållet i åtminstone de vanligast förekommande titlarna för att snabbt kunna identifiera dem. I grunden är detta inte så komplicerat; typografin och den grafiska stilen ändras över tid, och det krävs inte mycket övning innan man kan se om en sida ur en kyrkohandbok kommer från 1693 eller 1772 års upplaga.

I praktiken innebär det att jag bläddrat igenom ett försvarligt antal biblar samt hand- och psalmböcker, och vid det här laget tror jag mig veta hur 1614 års kyrkohandbok ser ut, även om titelblad och företal saknas. 

För en tid sedan stötte jag dock på ett exemplar vid en inventering som gav mig huvudbry. Boken var defekt och stora delar saknades, men att det rörde sig om 1614 års handbok stod klart. Ändå var det något som inte stämde. Den lätt igenkännliga erratalistan som finns i slutet av volymen hade en extra rad som jag aldrig lagt märke till tidigare. 

Lika som bär ...

... och ändå inte: en extra rad har fogats in.

Isak Collijns svenska 1600-talsbibliografi gav ingen ledning, men efter att ha konsulterat ett par kompletta exemplar av handboken kunde jag konstatera att den extra raden inte är direkt ovanlig. Möjligen har det noterats att det finns varianter av just detta tryck någon annanstans i den bibliografiska litteraturen, men själv har jag inte sett några kommentarer, utan har bara kunnat konstatera faktum utifrån mina fynd.  

I sig är det inget konstigt, då boktryck före 1800-talets mitt var ett utpräglat hantverk. Sättning och tryckning skedde för hand, och om ett nytt misstag upptäcktes sedan erratalistan satts samman var det tämligen enkelt att göra en komplettering under pågående tryckning - i synnerhet som misstaget i det här fallet kom efter de övriga i handboken, och den inbördes ordningen i listan alltså inte behövde brytas.

I just det här fallet var det inga större problem att identifiera själva boken, men den lilla variationen visar ändå på komplexiteten i äldre tiders bokhantverk, och att det inte är givet att två exemplar av samma bok är fullt ut identiska. Det är med andra ord av vikt att hålla koll även på de små detaljerna.

För den som är lagd åt det hållet innebär det också att det skulle kunna gå att dela upp i stort sett alla bevarade exemplar av 1614 års handbok i en tidigare och en senare tryckning, med den senare tillagda raden som riktmärke - men riktigt så långt sträcker sig inte ens mitt bibliografiska intresse. Än vill säga.