 |
| Utgåva från 1915, med omslag av David Ljungdahl. Wikimedia Commons |
I år, 2026, har det gått tvåhundra år sedan James Fenimore Coopers Den siste mohikanen gavs ut, och detta uppmärksammas med en intervju med Gunnlög Fur i Vetenskapsradion historia. I intervjun poängteras vilket genomslag romanen fick i sin samtid, och att den för generationer framåt präglat bilden av det stora landet i väster.
Därigenom kan det vara värt att påminna om fyndet som gjordes i Gladhammars kyrka för snart åtta år sedan, av ett exemplar av den första svenska utgåvan från 1828. Fyndet rapporterades i posten "Vilda västern i sockenbiblioteket" och uppmärksammades av två orsaker: att noteringar i boken visade på dess tidiga popularitet, och att den sedermera skänkts till Gladhammars sockenbibliotek av Emil Key.
 |
| En bedagad skönhet: Gladhammars exemplar av Den siste mohikanen. |
Noterbart är att Coopers roman, som ett exempel på vikten av att tidigt introducera litteratur för barn i stället för barnböcker, även rekommenderades av Ellen Key i Barnets århundrade, "eftersom äfventyrslusten måste hafva näring och bör erhålla en sund sådan".